Nu får vi nog allt börja på en ny kula i denna blogg!
Alla blogginlägg kommer såklart stå kvar men nu börjar jag om lite med bloggandet och hoppas att jag fortfaranade har mina trogna läsare med mig! Denna blogg är inte för känsliga läsare då jag vågar skriva öppet om min graviditet.
Så känsliga läsare varnas!

Nedräkning dag 72!

Helt otroligt! Kan ni fatta att jag har gått 208 dagar med våran ännu ofödda son? Vi fick veta i Januari 2013 att jag var gravid och som mång undrar så är detta ingen planerad graviditet! Jag bryur mig inte så mycket om vad folk tycker om oplannerad graviditeter, så om ni har något ni vill påpeka om detta så ös på bara!

I skrivande stund är jag i exakt v.29+4, med andra ord SNART v30! Många har frågat och påstått att jag kanske kan ha tyckt att tiden gått sakta, men faktiskt inte! Det är tvärtom, tycker tiden gått aldeles för fort..
Jag satt härom dagen och försökte intala mig själv att jag varit gravid i 208 dagar och snart 30 veckor!!!!!! Det är inte klokt, vart fasiken försvann tiden?
Dock finns det dom dagarna jag känner att jag vill lägga mig ner och dö.. Speciellt när foglossningen kommer och går som den känner för. Fick foglossning förra torsdagen som höll i sig ända fram till lördagen och det kan jag säga er, känndes som en evighet att bli av med. Smärtna som uppstår är helt enkelt obeskrivlig. Att man knappt kan stå upp pga smärta är illa. Jag har dock turen som har världens bästa sambo som tar hand om det mesta i lägenhten. På nått sätt känner jag mig ändå så jävla dum, att när jag har världens jobbigaste foglossning så åker jag på en hundtävling.. Då kan man fråga sig hur dum jag får va, som ska springa runt i en ring,visa upp min hund när jag har ont? Ärligt talat, jag gjorde det för min hunds skull. Låter kanske knäppt men här vi bor har hon ingen möjlgihet att socialträna sig bland SNÄLLA hundar! Så jag tog min hund och åkte glatt iväg och socialiserade henne bland en massa hundar. Sen att det gick bra också på tävlingen för henne var som grädde på moset för oss. 

I skrivande stund känner jag mig också väldigt dum! I lördags sent på kvällen tog jag min vanliga sista natten kissvända. Och sen foglossningen har jag haft väldigt svårt att kissa. Det liksom trycker emot på något vis, men har inte oroat mig då jag INTE haft ont... DUM som jag var då, va väldigt väldigt trött och ville skynda på "kiss-arbetet" lite ;) så vad gör man? jo man krystar lite, väldigt dumt gjort kanske då det kom ut slemblod från (varnar känsliga läsare) slidöppning. Jag vet inte om någon kan förstå sig på min oro! Kommer barnet? Är barnet på väg? Va det där en lite slempropp? Tankarna FOR i hjärnan och oron steg en bit tills jag la mig i sängen med sambon som bara höll om mig och sa "Va inte rädd eller orolig.. Inget är fel.." 
Bara sånna ord kan lugna en väldigt väldigt mycket. Vi bestämde oss helt enkelt att vänta tills morgondagen för att se om jag blödit mer eller om det bara var något tillfälligt. Detta var bara tillfälligt dvs one time! 
Bokstavligt talat har jag gått och trott att ungen håller på att gräva sig ur magen, då han har varit SÅÅÅÅÅÅ aktiv ända sen i lördags och sparkarna som uppstår får hela magen all skaka till. Han kanske utöver magbävningar ;) ;) 
Så på senaste tiden har det handlat mycket om aktiv son i magen & foglossningar!
Hur som så kan vi iaf säga att graviditeter kommer med svårigheter och andra negativa saker! Men tillbaka får man något man aldrig kommer släppa taget om! 

Hörs snart igen !:)
Linda,Sambo,Wanilla och Alfred